Besviken

I dag tog jag med mig dottern för att titta och ta en fika på Hjalmar Lundbohmsgården.

Hjalmar Lundbohmsgården är en av de äldsta och vackraste byggnaderna i Kiruna. Den byggdes år 1895 och användes som bostad av legendariske LKAB-disponenten Hjalmar Lundbohm.

Självklart förväntar man sig att den är någorlunda iordningsställd i tidsenlig stil. Med lite broderade dukar, slitna möbler osv. Men icke. Ett rum ser ut som det gjorde på den "gamla, goda tiden". Med en glasruta i dörröppningen som man kan titta in i.

Man har en mängd fina svartvita foton längs alla väggar i huset. Men thats it!

Rummen som dom ställt i ordning för att man ska kunna sitta och fika har stolar med stålrörsben. Och massproducerade bord. Med dukar och gardiner från 70-talet.

Ett rum har dom totalt saboterat genom att ställa in en soffgrupp i skinn i. Som för övrig var både ful och utsliten. I det rummet hade man dessutom ställt in en "konstutställning". Fotostatkopierade målningar upptejpade på stora skärmavskiljare av pappkartong.

Finns även två "forskarrum" och ett arbetsrum som ser ut som något gammalt ihopplock från något nedlagt bibliotek. Så himla "sunkigt".

Det finns inget som lockar. Har man varit dit går man inte tillbaka. Det hade ju kunnat vara så mycket trevligare. Tänk bara om man kostat på personalen klädsel från den tid det begav sig. Och lite gamla möbler. Bara det hade gjort sån skillnad. Då hade man även som kirunabo kunnat tänka sig att gå dit och fika ibland.

Varför inte ta tillvara på en sån kulturskatt kan man ju undra....

Jag vart så besviken att jag inte ens tog bort linsskyddet från kameran och fotograferade. Vi avslutade snabbt vårt besök och for hem hoch tog en kopp kaffe istället.


(Bilden på gården har jag snott från webben.)



Norrskensobelisk

Det här är en ganska "ny" skulptur. Den uppfördes 1986 av Torolf Engström.
Det är en 12 meter hög pelare ljusatt med ljus i olika styrkor. Detta för att den ska påminna om norrskenet.

Själv tycker jag (och många med mig) att den ser ut som en ovanligt ful kopia av en manlig kroppsdel. Den har med anledning av detta ganska många olika smeknamn. Den kallas bland annat för dildon, atrappen eller rent utav jättepenisen.

Men självklart finns det många som tycker den är vacker.




I bakgrunden ser man höghusen som brukar kallas spottkoppen och snusdosan. Dom kommer jag att berätta mer om vid ett senare tillfälle.

Maxus

Självklart måste Kiruna profilera sig som en rymdstad. År 2004 fick Kiruna kommun en gåva från Esrange: en staty föreställande en raket.

Man satte igång en omröstning på internet om vart den skulle placeras. Kirunaborna beslutade att den skulle stå vid E 10 vid infarten till Institutet för rymdfysik. Men Vägverket godkände inte placeringen.

Så den vart liggande ett tag. Men under 2008 ställdes den slutligen på plats. Bredvid Busstationen. Mitt emot Stadshuset.


Vindkraftverk

Kiruna har sex stycken vindkraftverk stående vid Viscaria på berget Peuravaara. Det är Sveriges nordligaste vindkraftverk. Rotordiametern är 52,2 meter och uppnår sin maxeffekt när det blåser 16 meter per sekund. Maxeffekten är 900 kW per styck.

Vi brukar kalla dem för spindlar. Det kommer av att en av sönerna tyckte det såg ut som spindlar när han var liten. Jag för min egen del tycker dom är ganska vackra där dom står. Men jag vill nog inte att det ska bli fler.

Stadshuset

Ingen rundvandring i "Mitt Kiruna" utan att titta på stadshuset.

Stadshuset byggdes under 1959 - 1962 och invigdes 1963. Den är ritat av arkitekten Artur von Schmalensee och kallades "Igloo". Klocktornet är gjort i gjutjärn och har 23 klockor. Alla med texter av författaren Björn Erik Höijer ingjutna i godset. Utformningen av klocktornet står Professor Bror Marklund för. Han är även ansvarig för skulpturerna som sticker ut från tornet. År 1964 fick Kiruna stadshus pris som Sveriges vackraste offentliga byggnad.





Handtagen på stadshuset är i form av nåjdens trolltrumma och har skapats av Essias Poggats.

Stadshuset är en av de byggnader som berörs av sprickbildning i marken på grund av gruvans utvidgning.

Så sent som idag kunde man höra på nyheterna att Kiruna kommun söker tillstånd för att få riva stadshuset. Vilket jag tycker är tråkigt, då den omfattas av det kulturhistoriska skyddet som byggnadsminne.