Är jag en hoppjerka?

Senaste tiden har jag gått och funderat på olika egenskaper jag har. En av dem är definitivt att jag är impulsiv. Eller är det nyfikenhet? Kanske rent utav tanklöshet?
 
Jag svarar ofta ja och kastar mig in i olia saker utan att tänka mig för. Ibland går det bra. Men ibland ångrar jag mig ganska snabbt. Försöker verkligen bromsa mig själv, men det är inte så lätt.
 
Jag har viss förmåga att anmäla mig till olika happenings som låter kul, men hoppar sedan av efter att ha tänkt ett tag. Har viss förmåga att ta på mig saker utan att tänka. Livet vore så mycket enklare och jag tänkte till före.
 
Visst kan det ibland vara en fördel. Finns många saker som jag inte skule ha vågat mig på om det inte just varit för min impulsitivitet. Som tex för några år sedan. Då anmälde jag mig till en massagekurs. Jag tyckte verkligen det var läskigt att hamna i ett rum med människor som jag inte kände. Som jag dessutom var tvungen att knåda på. Och visa mitt blekfeta lekamen för. Men det gick bra. Lärde mig mycket. Och fick nya bekantskaper. Hade jag tänkt efter före hade jag aldrig gjort det.
 
Samma var det när jag anmälde mig till en hagelskyttekurs. Gillar att skjuta. Men att göra det med okända människor var utanför min bekvämlighetszon. Men det fungerade och jag tog till och med jägarexamen.
 
På jobbet är jag likadan. Anmäler mig till än det ena och än det andra uppdraget. Kör på ett tag och hoppar sedan av när jag tröttnat. Har tex varit skyddsombud, jobbat fackligt och varit med i aktivitetsgruppen. Men ser inget nöje i att fortsätta när det inte ger varken mig eller mina kollegor något.
 
Jag tycker det är otroligt jobbigt att prata inför folk. Så jag har verkligen förvånat många. Och framför allt mig själv, när jag tog på mig ett uppdrag som språkansvarig på kontoret. Vilket innebär att jag håller i utbildning/information för nya kollegor. Så läskigt men lärorikt. Nu har jag förmånen att få lära känna en massa nya härliga männsikor. Självklart tänkte jag inte i förväg på vad det skulle innebära....
 
Men ibland är det nog bra att vara impulsiv. Tänk vad mycket jag skulle ha missat om jag inte vore det.
 
 
Jag skulle inte haft mina älskade tatueringar. Varken på kroppen eller runt ögonen. Jag skulle inte ha min näspiercing. Jag skulle inte ha läst juridisk översiktskurs. Inte heller skulle jag läsa till uska. Hade inte haft mina erfarenheter om att bo på andra ställen. Inte heller hade jag vågat pröva på olika yrken. Inte haft så många fina vänner. Men inte heller träffat på mindre trevliga personer. Hade inte haft de erfarenheter jag har idag. Jag hade inte börjat blogga och låta andra se vem jag verkligen är. Jag hade helt enkelt inte varit den jag är idag.
 
Så lite nyfikenhet och impulsitivitet är nog ganska bra ändå. Eller vad tycker ni?
 
 
#1 - Ezter

Lagom är nog bäst, men det sägs ju att man måste våga för att vinna!

#2 - Bosse Lidén

Jag tror det är bättre att ha lite för mycket än för lite av den "varan/egenskapen". Allra bäst är det när vi människor kompletterar varandra. Det hade inte funkat om alla varit bromsklossar.
Kram Bosse