Muffinsbak

En kollega skrev på fb att hennes son skiulle baka muffins aldelens själv. Det fick mig att minnas tillbaka i tiden då jag var sex år och gick på lekskolan som det hette då.
 
Minns att vi hade samling varje dag. Fruktstund kallades det. Vi fick även höra en saga under den stunden.
 
Det fanns en burk i klassrummet. En burk med lappar med varje barns namn på. En gång i veckan drogs ett namn. Och den som fick sitt namn uppropat stod på tur att få baka. Vilken lycka då den dagen kom.
 
I ryggsäcken hade man med sig allt som behövdes. Muffinsmix. Bullformar. Kakburk. På studsande ben tog man sig til lekis.
 
Bakandet var en helig stund. För då fick man ha en av fröknarna alldelens för sig själv. Man kände sig så stor och duktig när man kämpade med sina muffins.
 
Och jag kan ännu i dag minnas lyckan när man kom hem från skolan med muffins som man gjort alldelens själv. Så stolt man var när man fick bjuda på bakverken hemma...
 
 
 
#1 - Susan

Härliga minnen!
Kram Susan

Svar: oh ja :)
// Marianne

#2 - Bosse Lidén

Tack för ett kåseri med stark mumsig nostalgisk muffinskänsla.
Kram Bosse Russin

Svar: lite sugen vart jag allt...
// Marianne