Alla goda ting är tre

Så var det söndag igen. Flunsan hänger kvar men det blir jobb i morgon i alla fall.
 
I fredags var jag och lagade min problemtand. Fick den röntgad men man kan inte se att det borde vara något problem med den. Förutom biten som lossnat då förstås. Gick superbra. Första gången jag nästan somnat hos tandläkaren under behandlingen. Och jag är rädd för tandläkaren. Lagade dessutom utan bedövning. Inga problem. Jag tänker aldrig byta tillbaka till min vanliga tandläkare. Jag behåller den hä så länge som möjligt.
 
I går var jag på sjukhuset för första gången den här veckan. Får så dåligt samvete när jag inte kan vara dit varje dag. Men jag vill ju inte smitta ner någon i onödan.Pappa mår ganska bra och kommer nog hem inom en snar framtid. Man ska ha ett vårdplaneringsmöte på tisdag och då får vi se vad som sägs.
 
Blodtrycket är bra. Sockret har stabiliserat sig. Blödningarna har läkt. Så allt ser bra ut. Förutom "pinkeriet" då. Har varit tvungen att ha kateter ett tag. Vilket är vanligt efter en stroke. Men han är jätteorolig att den ska bli kvar för gott. Men vi får väl se. Ska försöka få tag i en läkare i veckan som kan ge ett klart besked vad som är planerat.
 
Har kallt konstaterat att jag inte har några små barn längre. Skrev in mina kopior på en kurs för förarbevis till skoter. Dessutom har vi börjat kolla upp det där med vanligt körkort. Tillstånd och sånt... Två jättefina killar som inte skäms över sina föräldrar. Och som man fortfarande kan få en kram utav.
 
Den äldre tar studenten i vår så hon är ju vuxen. En underbar tjej. Spännande att vara med under det här året när det är baldags och så...
 
Vad som slår mig är att man brukar säga: "små barn - små bekymmer, stora barn - stora bekymmer". De flersta brukar klaga över jobbiga tonåringar och så. Men jag undrar...när börjar det? Har väntat sen dottern vart tonåring. Men jag har inte märkt något ännu. Kan det vara så att jag har haft otrolig tur med mina ungar? Nåväl. Det är ju inte för sent ännu. Men jag är glad för varje dag som går utan att dom är i problem med det ena eller det andra. Och att dom fortfarande har förtroendet att prata med mig. Jag är så otroligt stolt över dom alla tre.
 
 
 
 
 
#1 - Malin

Det kan vara så att ni haft en otrolig tur!

Jag får min dos av tonårsproblem.. iofs är alla bekymmer inte bara pga åldern.

Nr 2 blir tonåring i höst, tror inte det blir lika jobbigt.

Skönt att morbror är på bättringsvägen!

Kram

Svar: Jas misstänker en stor dos tur. Kram :)
// Marianne

#2 - Ezter

Tonårsproblem har vi inte direkt haft, men det blir andra problem. Inte bråk, utan andra händelser som gör det!

Svar: Det kallas för... livet :)
// Marianne