26 augusti - en dag att minnas

I dag har jag haft en usel dag. Det började direkt på morgonen när det visade sig att jag hade glömt bort vilken tid jag skulle göra min provskrivning. Jag fick chansa och fara till skolan. Och lyckades komma i tid. Efter att ha svettats över frågorna var det dags att fara till jobbet. (Tror det gick bra)
 
Parkera utanför jobbet var inte att tänka på. Kommer man sent blir man utan plats. Så jag parkerade på stormarknaden i närheten. En liten rask promenad har ju ingen dött utav... Men det var precis det som kunde ha hänt. För när jag med snabba steg skulle passera en vältrafikerad väg med en rondell så hände det. Jag vet inte riktigt hur det gick till. Men jag föll platt på magen. Raklång. Måste ha sett ut som en kraschlandande stålmannen. Dock utan cape. Framför en bil som tack och lov hann stanna. Phu. Så nu har jag träningsvärk i hela kroppen. Skrubbsår på hand och knä. Bula på smalbenet. Samt givetvis blåmärken. En sträckning på baksidan av låret fick jag oxå. Men allt händer ju av en anledning så.... Det var nog någon som sa åt mig att ta det lite lugnare...
 
Och av en händelse så har jag ju tatuerat in just det på min arm i söndags. Sååå nöjd med den.
 
 
Gjorde även en till liten tatuering. Kunde inte låta bli nu när jag äntligen hittat igen min drömfigur från min barndom. Nämligen Bootle Beetlee. Eller det var faktiskt min systerson som fann honom efter min beskrivning.
 
 
Tycker han är urgullig. Påminner minsann om min sambo. Vitt hår, glasögonen på nästippen, trasiga kläder och påhittig. Så jag kommer att kalla den för Lasse. 
 
Sen mitt sista inlägg har jag även hunnit jobba en vecka. Tvättat allt som jag tog med mig från Tornedalen. Städat lite hemma. Varit ledig en vecka igen.Den tillbringade jag i Tornedalen med föräldrar och söner. Den här gången tog jag det lugnt. Myste på och putsade fönster. Hur skönt som helst. Det bästa är att båda föräldrarna mådde bättre.
 
Helgen tillbringade jag i stugan. Fick besök av grannen och vi satt och pratade i flera timmar över några pilsner, medan våra gubbar var nere och byggde på vårt gemensamma båthus. Riktigt trevligt. Skönt att ha bra grannar.
 
Nu är det jobb igen. Fullt ös. Medvetslös. Massor att göra. Det är ju högtryck. Men vi har ju fått ännu fler nya medarbetare. Det är så kul. Massor med nya ansikten och bekantskaper. Alltid lika roligt.
 
Nu ska jag ta och vila min ömmande kropp och sura för att jag inte fixar ett spinningpass idag. Som verkligen hade varit välbehövligt. Har ju det senaste halvåret försökt vila mig i form. Men vet ni vad...? Det funkar inte!!!!
 
 
 
 

Händelserik sommar

Sen jag skrev sist har det hänt en hel del.
 
Jag har läst färdigt min kurs och lämnat in alla inlämningar. Väntar nu till skolan börjar så jag kan få allt rättat och göra slutprovet. Sen blir det en ny kurs.
 
För drygt två veckor sen föll min mor lite olyckligt och fick några små ansiktsfrakturer, en lätt hjärnskakning och en liten blödning i hjärnan. Hon fick vara på sjukhuset en vecka ungefär. Sen var vi ner till Sunderbyn för att kontrollera att allt läkte som det ska. Taxi tur och retur. Hur kostnadseffektivt är det för landstinget? Allt sårg bra ut och förra fredagen vart hon utskriven. 
 
Eftersom hon var i stugan i tornedalen när hon föll så ville hon givetvis tillbaka dit. Min syster och vår lätt förvirrade far var ju där. (Han klarar inte riktigt av att vara själv...)  Så jag packade bilen och körde ner henne dit. Fick även löfte av min arbetsgivare att förlänga min semester med ett par veckor om det behövdes.
 
Under en veckas tid har vi nu (jag och min syster) skämt bort våra föräldrar sp mycket vi kan. Syrran har stått för allt som jag tycker är tråkigt men som hon (delvis) gillar. Matlagning (konstigt att jag inte gått upp i vikt med den maten...mmm), disk (inklusive allt i skåpen), sömnadsjobb, bastuvärmning och skrubbande av bastubaljor, värmning av vatten osv... 
 
Jag har stått för "grovjobbet". Ja ni vet skura, dammtorka, möblera om, torka kökstak, plocka bort all spindelväv (vilket var terapi för mig då jag är livrädd för spindlar), städa altan och sånt... Vi har alltså gått igenom allt. Inklusive köksskåpen.
 
Dessutom lyckades vi med min systers makes ovärderliga hjälp få ner föräldrarnas säng från vinden. Den är stor och klumpig. Och trappen är smal. Men det gick med hjälp av skruvmejsel och såg. Så nu kan dom sova nere och vi slipper vara rädda att som ramlar i trappen.
 
Riktigt bra teamwork måste jag nog säga. Med tanke på att det hade varit fullkomligt otänkbart för mig och min syster att umgås under samma tak för några år sen. Vi var väl inte världens bästa vänner direkt. Men det har förändrats. Nu är vi nästan som förr. Vi har till och med haft en shoppingdag på tu man hand. Det kallar jag framsteg.
 
Vi har varit och lunchat på Luppioberget i vår gamla familjekonstellation. Kändes lite ovant men bra. Och träffat lite av släkten.
 
I går for jag hem igen. Bilen fullastad med tvätt. Brunnen har nästan sinat då det varit så varmt. Så jag tog med allt hem för att tvätta igenom det.
 
Har haft en annorlunda semester. Inte alls som planerat. Men den har varit fin ändå. Skönt att umgås med syster och föräldrar trots ett praktgräl. Men sånt rensar ju luften. 
 
Var lite jobbigt att fara hem. För första gången på drygt 40 år, bad min far om en kram. Oväntat med glädjande. Vi har ju aldrig varit speciellt kramiga i min familj. Det märks att han har börjat räkna ner. Känner sig oduglig och ofärdig. Men är fortfarande vår fina pappa.
Min mor försökte dölja sina tårar när jag for. Sånt känns i hjärtat. Jag är ju inte van vid sånt.
 
Ska försöka lura med mig ungarna och fara ner en sväng till med tvätten. Syrran är kvar där nere och hjälper dom. Hon har sjukpension så hon har möjlighet att vara hemifrån lite lättare än jag. Dessutom älskar hon till skillnad från mig att vara där nere. Så det här kommer att bli bra. Trots allt.