Errare humanum est, ignoscere divinum

"Att fela är mänskligt, att förlåta gudomligt" 

 

Alla gör vi misstag och ångrar saker vi sagt och gjort. Att göra fel är så enkelt. Att förlåta sig själv och andra är svårt, mycket svårt. Det är så lätt att döma. Man ser bara sin sanning. Men är blind för de andras.

 

Men man kan inte älta saker i all evighet. Utan man måste komma över det någon gång för att kunna vara lycklig.

 

Det är viktigt att inse att ingen är perfekt och att alla gör fel någon gång. Annars vore man inte mänsklig.

 

Jag ser upp till människor som har både mod och storsinthet nog att kunna förlåta en annan människas felaktiga handling. 

 

I mina ögon finns det nästan inget mer beundransvärt än att kunna förlåta någon. 

 

Jag tycker att vi alla borde lägga mer av vår energi på de goda handlingar som vi själva och andra människor gör istället för att gräva ner oss i det förgångna.

 

Om vi väljer att förlåta människor och ge dem en ny chans är sannolikheten stor att någon annan kommer göra detsamma för dig.

 

Och det bästa av allt... Det är aldrig för sent. Det vet jag med säkerhet.

 

 
 
 Kram till dig Syster Yster. 
#1 - Ezter

Nej, det är aldrig försent!

Svar: Nej. Och det är väl tur det. :)
Marianne

#2 - Agneta

Jag tror man kan sluta älta och bli lycklig utan att förlåta. Vissa människor är faktiskt inte värda att bli förlåtna om de inte själva anstränger sig och själva ber om det.

#3 - jeanette sandelin

nja... pedofiler o psykopater... nä.

Svar: Du har rätt...det finns gränser... :)
Marianne

#4 - Catarina

Mycket tänkvärt och klokt inlägg. Visst är det så. Man mår mycket bättre inom sig och jag tror att de goda tankarna sprider sig som ringar på vattnet. Att förlåta behöver inte betyda att man tycker om handlingen utan att man förlikar sig med det, det som har hänt har hänt och det finns alltid anledningar till att det blev som det blev. Acceptans. Klokt!

Svar: Precis så tänker jag :)
Marianne