Förvandlingen

Äntligen har dagen kommit som vi väntat på. Kanske mest dottern. Men det är ju naturligt. Det är ju hennes tandställning som äntligen försvinner efter två års pendlande till Gällivare.

 

 

Och en liten bild hur det såg ut för två år sen.

 

 
Lite skillnad vart det allt.

Eld är inget att leka med...

Ännu en gång på kort tid har det varit en brand i stan. Den här gången tog elden ett ungt liv. Så tragiskt och så snabbt gjort. Det fick mig att tänka på en händelse för ganska många år sen. Jag minns inte riktigt när. Men ungarna var fortfarande ganska små.
 
Barnen hade lagt sig och både jag och sambon kände en konstig lukt. Vi gick runt i huset och försökte lokalisera det utan att lyckas. Så vi antog att någon granne eldade skräp. Det var ju kväll och vi gick och la oss. Efter en timme eller så vaknar jag av att dottern står bredvid sängen och säger att det är hål i hennes säng. Och att det är varmt.
 
Konstigt tyckte jag och gick och tittade. Det visade sig att hon somnat med en elektrisk värmemadrass påslagen. Och den hade börjat glöda så att madrassen smält. Hon hade lagt över en filt och mjukisdjur. Vilket kanske var vår räddning. Höll syret borta.
 
För vad hade hänt om inte hon vaknat och och upptäckt det?  Snabbt hade det kunna flamma upp. Och då hade nog vår familj fortfarande sovit....
 
Så ibland är jag övertygad om att det finns någon som vakar över oss.
 
Behöver jag ens tillägga att värmemadrasser är numera bannlysta hos oss?
 
 
 

Nu är det vår

Solen har börjat leta sig fram och det droppar från taket. Men ännu kommer det att vara vitt i minst tre månader till. Men det gör inget för det är en härlig tid på året.
 
Extra härlig att ungarna har sportlov nästa vecka. Och jag har semester. Det ska bli så skönt. Fast min ledighet börjar redan i morgon. Ska stiga upp före tuppen och köra de 12 milen till Gällivare. Det är nämligen dax för dottern att ta bort tandställningen efter två års kämpande. Vi kommer att vara i grannstan hela dan. Men hellre det än att fara ner två dagar på raken. (Som var alternativet...)
 
I bästa fall hinner vi hem så att vi kan gå på ett danspass. Kan vara skönt efter att ha kört bil.
 
På fredag har jag för avsikt att ligga kvar i sängen och dra mig framåt lunch. Troligen med en bok. I bästa fall hinner jag få min hälsopedagogikbok.
 
Nästa vecka ska vi ......göra det som faller oss in. Något pass på gymmet och kanske lite snöskottning. Men, men...Vi får se.
 

Jag har gjort det...

Det som jag funderat på i några år men aldrig kommit mig för att göra. Har inte sagt något i förväg för jag vet att olyckskorparna kommer att kraxa och varna mig, säga att jag ska vara försiktig. Men det är jag. Kan inte sluta leva ett bra liv bara för att jag blivit vidbränd. Jag måste ju fylla livet med saker som jag verkligen vill göra och tycker om.
 
Har ju tagit beslutet att 2013 ska bli bättre än dom tre senaste åren, då allt kretsat runt min hälsa och mående. Visst ska det kretsa runt det i år också men nu på ett positivt sätt. Jag har nämligen bestämt mig för att jag ska  bli helt frisk.
 
Startat bra med att skaffa gymkort och börjat träna. Eller träna och träna...Dansa. Och det är bara ren glädje. Som ger en så mycker positiv energi. Sen kommer det som ni vet bli annan träning oxå. Har ju lovat... Men året har nyss börjat.
 
Vad är det då jag har för planer som jag satt igång, kanske ni undrar?
 
Jag har varit till Komvux och skrivit in mig på "flexen". Ska studera vårdprogrammet på 1400 poäng på gamla dar. På deltid. Jag kanske inte läser alla kurser men vi får väl se. Kan kanske titulera mig undersköterska så småningom. Tycker nämligen att det skulle vara vansinnigt kul att jobba med människor igen efter alla år på ett kontor. Alltså "riktiga" människor. Inte via telefon eller e-brev. Och vilken känsla att få ha ett rörligt arbete igen.
 
Men vi får se. Har ju ett toppenjobb nu oxå. Med fina förmåner (som bidrag till kurslitteratur) och många semesterdagar. Dessutom har jag världens bästa kollegor.
 
Men jag brukar säga att kunskap väger inget så det orkar man bära.
 
Så nu väntar jag bara på att få boken som jag behöver till den första kursen i studieplanen. Det första ämnet på 100 poäng blir hälsopedagogik.Ska bli jättekul, för jag är av den där tokiga sorten som verkligen gillar att plugga. Och jag kan väl likväl läsa något nyttigt som omväxling från "tantsnusket".
 
 

För 14 år sen...

föddes mina dubbletter. Och rackarns vad tiden har gått fort. 
 
I dag lär jag nog inte se dom mer än vid matbordet. För dom har fått sina presenter. Dom hade väntat sig att få mjuka paket. Kläder. Men istället fick dom varsin komplett dator.
 
Visst är det dyra grejer. Men dom är inte såna som tigger i tid och otid och vill ha grejer hela tiden. Och julklappar satsar vi ju inte desto mer på längre. Utan ska något firas så är det deras födelsedagar. Kvalitet istället för kvantitet. Ni kan ju tänka er deras miner när dom fick dom....
 
 
Dagens kommentar: "Vilka taskiga föräldrar som ger os bättre presenter än dom vi önskat oss." ((Givetvis sagt med glimten i ögat.)