Att tvätta byket offentligt

För nästan ett år sen skrev jag ett antal inlägg här på min blogg om mitt liv. Det var jobbigt och känslosamt. Men i slutändan bara positivt. Det har medfört sig att jag och min syster har återfunnit varandra. Ingen agg eller skitsnack längre. Vi har grävt ner allt gammalt och börjat på nytt. Och det känns så förbaskat bra. Det har varit terapi för mig. Men även för min syster som har fått se en del av mig som hon inte känt till. Vi förstår varandra så mycket bättre nu.
 
Fick ett tips om en webbsida som fick många bitar att falla på plats. Den handlar om barn som växer upp med en narcissistisk förälder. Nu är jag ingen psykolog eller allvetare på något sätt och vill inte peka ut någon av våra föräldrar på något sätt, men jag ser många likheter med vår uppväxt. Det mest slående är det här:
 
"I en del familjer finns ett syskon som själv blivit narcissistisk – som är föräldrarnas favorit – ett annat syskon som alla andra i familjen utnyttjar och kör med – den medberoende  – och ett tredje syskon som säger emot, säger ”sanningen” rakt ut och som kanske har brutit med föräldrarna, eller blivit utkastad – det svarta fåret . "
 
Det är oss det handlar om. Jag är den medberoende och syrran är det svarta fåret.
 
Tänka sig att vi har levt i samma famij men upplevt vår uppväxt så otroligt olika. Men nu står vi som en enad front. Inget mer smusslande. Från och med nu är vi dom vi är. Raka och ärliga mot varandra. Vi behöver inte längre hålla en fasad. Låtsas att allt är perfekt. För så är inte verkligheten. Men det är så vi har växt upp.
 
Man har inte fått prata om problem utåt. Att må dåligt psykiskt är pinsamt och inget man talar om. Att man missbrukar något ska man inte heller prata om. Det är skamligt. Bättre att sopa alla obekväma saker under mattan. Det är så vi har växt upp. Med en fin fasad utåt.
 
Men ärligt talat... Finns det någon i hela vår värld som inte mår eller har mått dåligt någon gång? Och ska man verkligen skämmas för vem man är?
 
Hur som helst känns det bra nu. Jäkligt bra. Jag vet hur man ska hantera situationer och personer. En sak har jag lärt mig och det är - att sopa saker under mattan - är inte en bra lösning....
 
 
#1 - Catarina

Så jädrans bra skrivet!! Fritt från hjärtat! Och jag kan bara hålla med om det du skriver av egen erfarenhet. Klockrent. Visst är det befriande när man bara kan slappna av och vara sig själv fullt ut och låta andra vara sig själva och nämna tingen vid deras rätta namn utan att vara rädd för att trampa i klaveret. Jag har legat lågt med min blogg för det här året har slagit rekord i antalet utredningar och sjukbesök för mig och det känns som att jag klivit på tåget som tar mig mot okänd destination och det är det läskigaste mest spännande och samtidigt ensammaste jag gjort. En inre resa. Önskar dig en god jul! Kramen!

Svar: Spännande men samtidigt måste det vara lite otäckt. Önskar dig allt gott. Har saknat din blogg och din närvaro. Jättekram från mig :)
// Marianne

#2 - Jeanette Sandelin

ja fy fasen... suck.
min pappa och mina döttrars pappa.
vi har familjeråd jag och tjejerna. vi talar ut om allt NU under deras uppväxt. hur pappan "inte har tid"och hur det sårar dem. jag försöker verkligen. men ensam står jag. kram.

Svar: Du gör ett fantastiskt jobb med flickorna. Och det kommer du att få igen. Julkram :)
// Marianne

#3 - Malin

Så bra att du reder ut gammalt trassel, det mår nog alla bäst av i längden.

Många kramar fr mig

Svar: Absolut. Det är jättenyttigt :)
// Marianne

#4 - SysterYster

Visst är webbsidan du nämner intressant men samtidigt lite otäck. Fick tipset om den för många år sedan. Den har hjälpt mig mycket!!

Svar: Kan bara hålla med.
// Marianne