Äntligen lite jullov

 
 
 
Så där ja. Då har man jobbar några timmar i statens tjänst igen. Men jag måste erkänna att det var otroligt jobbigt att stiga upp i morse. Först kom jag i säng väldigt sent. Eller tidigt...beroende på hur man ser på saken. Sen sov jag oroligt och vaknade flera gånger. Och låg vaken lååååånga stunder. Så när klockan ringde fattade jag ingenting. Det tjöt länge innan jag fick död på eländet. Hade tänkt stiga upp tidigt men snabbt ställde jag fram klockan en timme. Hade lust att stänga av den helt och "glömma" gå på jobbet. Men det har jag för mycket samvete för. Så jag släpade mig ur sängen och tog mig till jobbet under kraftiga gäspningar. Tyckte nog mest synd om mig själv i hela världen eftersom alla andra i familjen låg kvar i sina sängar och andades tugnt.
 
När man sen väl är på plats så går det ju ändå bra att jobba. Fast vi var lätträknade idag. Har ju sina fördelar oxå. Man har ingen att sitta och skvallra med så man blir otroligt effektiv istället. Men många koppar kaffe har det blivit.
 
Men nu är jag hemma igen och nu är jag ledig i flera många dagar. Börjar jobba igen den 7 januari. Det ska bli så skönt. Nu ska jag bara njuta av livet och handarbeta så mycket som jag orkar.
 
 

Äntligen jul

Ja nu är jag ju ingen traditionell julfirare men någon julklapp får ungarna i alla fall. Tycker som bekant att det är bättre att fira barnens egna födelsedagar istället....Jesus har jag ju aldrig träffat.
 
Lunchen intogs hos mina föräldrar. Julbord av högsta klass. Så mycket gott. Men efter ett par timmar gick ...eller rullade...vi hem igen för att öppna julklapparna.
 
Nåväl. Pojkarna var nöjda med sina presenter. Lite hörlurar, högtalare, pengar..ja sånt som tonårsgrabbar gillar. Dottern fick pengar, en mugg, mineralsmink och annat som en blivande 18-åring behöver. Alla nöjda och glada.
 
När alla paketen var öppnade...överraskade jag med en extra present till dom var. Pojkarna fick ett presentkort på varsin ritplatta. Dom hann nämligen inte komma före jul. Jätteglada vart dom i alla fall och fick något att se fram emot.
 
Dottern fick också något att se fram emot. Hon vart mållös när hon öppnade sitt kuvert. (Och det är hon inte ofta)
 
I den hade ví ordnat med ett fullspäckat schema i fem dagar i Storstaden månadsskiftet maj/juni. Resa, boende, konsertbiljetter till Aerosmith och biljetter till Stockholm Fields. Allt för två personer. Vilken tur att jag är den andra personen som ska få resa.
 
Tänk vad kul att äntligen få lyssna på riktigt bra musik en hel dag. Just nu är Metallica, Slayer, Ghost och några andra är klara. Hoppas att vädret är bra och att vi får njuta av körsbärsblommorna när vi far ner.
 
Det var inte bara en julklapp. Det var även en tidig födelsedagspresent eftersom hon fyller 18 år i mars. Även en present till mig som blir 50 i mars. Det ska bli sjukt kul att få några dagar på tu man hand med massor av härlig musik och shopping. Men vi har fortfarande en hel lördag oplanerad... Kanske en musikal? Eller har ni något bättre förslag?
 
Det bästa av allt är nog ändå att jag inte behöver kämpa för att försäja mig längre...
 
 

Att tvätta byket offentligt

För nästan ett år sen skrev jag ett antal inlägg här på min blogg om mitt liv. Det var jobbigt och känslosamt. Men i slutändan bara positivt. Det har medfört sig att jag och min syster har återfunnit varandra. Ingen agg eller skitsnack längre. Vi har grävt ner allt gammalt och börjat på nytt. Och det känns så förbaskat bra. Det har varit terapi för mig. Men även för min syster som har fått se en del av mig som hon inte känt till. Vi förstår varandra så mycket bättre nu.
 
Fick ett tips om en webbsida som fick många bitar att falla på plats. Den handlar om barn som växer upp med en narcissistisk förälder. Nu är jag ingen psykolog eller allvetare på något sätt och vill inte peka ut någon av våra föräldrar på något sätt, men jag ser många likheter med vår uppväxt. Det mest slående är det här:
 
"I en del familjer finns ett syskon som själv blivit narcissistisk – som är föräldrarnas favorit – ett annat syskon som alla andra i familjen utnyttjar och kör med – den medberoende  – och ett tredje syskon som säger emot, säger ”sanningen” rakt ut och som kanske har brutit med föräldrarna, eller blivit utkastad – det svarta fåret . "
 
Det är oss det handlar om. Jag är den medberoende och syrran är det svarta fåret.
 
Tänka sig att vi har levt i samma famij men upplevt vår uppväxt så otroligt olika. Men nu står vi som en enad front. Inget mer smusslande. Från och med nu är vi dom vi är. Raka och ärliga mot varandra. Vi behöver inte längre hålla en fasad. Låtsas att allt är perfekt. För så är inte verkligheten. Men det är så vi har växt upp.
 
Man har inte fått prata om problem utåt. Att må dåligt psykiskt är pinsamt och inget man talar om. Att man missbrukar något ska man inte heller prata om. Det är skamligt. Bättre att sopa alla obekväma saker under mattan. Det är så vi har växt upp. Med en fin fasad utåt.
 
Men ärligt talat... Finns det någon i hela vår värld som inte mår eller har mått dåligt någon gång? Och ska man verkligen skämmas för vem man är?
 
Hur som helst känns det bra nu. Jäkligt bra. Jag vet hur man ska hantera situationer och personer. En sak har jag lärt mig och det är - att sopa saker under mattan - är inte en bra lösning....
 
 

Framrutan ska vara större än backspegeln

Tänkvärt. Eller hur??? "Framrutan ska vara större än backspegeln"  Det stämmer in i ganska många sammanhang.
 
Nåväl. Idag sitter jag hemma och tycker synd om mig själv. Alla vänner, medmänniskor och kollegors snorande och hostande har fastnat även på mig. Jag brukar inte bli sjuk så ofta. Men nu känns det inte alls bra. Gick faktiskt hem i går efter tre timmars arbete.
 
Hann i alla fall få klart årets lön. Har förhandlat själv för andra gången i mitt liv. Roligt. Men tyvärr fanns det inte så stort utrymme i år. Men jag fick inte löneavdrag i alla fall.
 
Försöker göra någon nytta i alla fall. Med att studera. Men det går trögt. Mycket trögt. Kan läsa en halvtimme och sedan får jag sova en stund. Sen om det fastnar något fåv vi väl se.
 
Hoppas det går över snabbt för på måndag ska jag gå på julspinning. DET om något blir en utmaning. Tre timmars spinning.... 
 
Nu ska jag bädda ner mig framför tv:n med ett kopp the för att samla krafter.
 

 
 

Ändrade planer

Det blir inte alltid som man tänkt sig. Min plan för lördagen var att fixa lite hemma, köra ett spinning/pwerpass och sedan gå på filmen Hobbit med sönerna.
 
Men så vart det inte. Jag fastnade i mina studier istället. Har kommit till sådana avsnitt som är sååå roliga att jag inte kan slita mig från böckerna. Satt nog i en 6 - 7 timmar med näsan i böckerna. Träningen ställde jag in. Även om jag hade behövt det.
 
Och filmen... Den gick jag inte heller på. Övertalade dottern att överta min biljett. Och både hon och pojkarna var nöjda både med bytet och med filmen.

 
Själv avslutade jag kvällen med att sticka en strumpa. Hade hittat ett så mysigt garn och ville testa ett annorlunda mönster. Så nu har jag gjort min första syltasocka. Idag måste jag göra den andra. Dom var verkligen jätteroliga att göra. Och så vart dom juliga. Med glitter och allt.
(bilden är klickbar)
 
Nu ska jag trycka ner näsan i böckerna en stund igen
 
Ha en underbar tredje advent!