Pimpad telefon

Nu har jag broderat lite. Det var många år sen sist. Och nu förstår jag varför. Set är så pilligt och jag ser dåligt. Fast kul var det. Jag broderade ett mobilskal så att ingen ska behöva fundera vems telefon det är som ligger och dräller överallt. (Ni vet ju hur mitt minne är...)

Den ser sladdrig och sned ut men jag tyckte det var lättare att fota den när den inte var på - eftersom jag fotade med mobilen. He-he. Men den ser bra ut när den är på plats.Och jag är garanterat ensam om just den.

 

Skoproblem

Förra veckan klagade pojkarna att deras gympalärare inte gillade att dom var på gympan utan skor. Utan skor? tänkte jag. Jag köpte ju gympaskor i våras. Vart är dom? Enkelt. Jag har pojkar....Nej, dom är fortfarande som nya och inte utslitna. Men fötterna växer inte sakta och säkert som på tjejer. Dom växer stötvis. Flera nummer åt gången. Inte konstigt att 39:orna klämde i tårna. Dom har storlek 41. Så det vart nya skor så gympaläraren slutar klaga.
 
Sen var det dags för unga damen. Hon har i två vintrar envisats med att gå med gympaskor och converse med tjocksockar. Har försökt få på henne varmare skor men inte. Nu har förståndet vuxit och hon har varit på jakt efter vinterskor. Och i dag hittade hon äntligen ett par. Ett par "Luddan". Filtsko med gummisula. Väger nästan ingenting och är riktigt varma. Med ett par sockar i slipper man frysa även de kallaste dagarna.
 
 
Men det var inte slut med skobryderierna där. Pojkarnas vinterskor var oxå i storlek 39...Suck. Där stötte vi dock på problem. Två stora sportkedjor finns i stan. På båda affärerna var vinterskorna slut. Fanns storlek 44 och 45. Det värsta av allt är att det idag är den 30 oktober och dom tar inte in fler skor i vinter. Hur tänkte dom där? Vi bor ju för bövelen i en del av landet där det är snö mellan sju och åtta månader om året.
 
Hoppet står nu till någon av våra två skoaffärer (om tillhör svindyra kedjor) att dom har vettiga varma skor till ett hyfsat pris. Ett par skor är ju svindyra. Tänk då vad par fyra och fem ska göra för hål i plånboken.
 
Det är tur att pappa fortfarande är aktiv med jakt och fiske. För han har kommit med både älgkött och lax som vi nu har i frysen.
 
 

Höstlov

Sista tiden har jag varit lat. Lat att läsa bloggar. Lat att blogga själv. Har bara gjort det jag känt för. Inga måsten. Förutom fyra timmars arbete om dagen. Känner att jag är på rätt väg nu. Sakta men säkert börjar jag få energi och lust att göra saker igen.

I helgen var vi till stugan. Det blev inte gjort något "nyttigt". Fast det beror ju på hur man ser på det.

Jag var ut och sprang som jag skrev om tidigare. Jobbigt? Absolut. Men det känns bra så jag tror att det är något jag kommer att försöka göra lite oftare än vart 30:onde år.

Sen stickade jag nya fötter på ena sonens strumpor. För andra gången. Jag tror ungen äter på dom i sömnen. Makalöst vad han nöter ut dom. Försökte nu med förstärkta sulor för att se om det håller. Hoppas.

Sen har jag stickat ett par vantar till mig själv av restgarner. Köpte förresten en jacka med tillhörande täckbyxor i lördags. Den visade sig passa perfekt till vantarna. Gissa om familjen vart förvånade av färgvalet på jacka. Den var ju inte svart eller blå. Jag köpte en fuchsiafärgad. Modigt va?
 


 Dessutom har jag läst en bok. Och börjat brodera på ett mobiltelefonskal.

Har redan planerat nästa projekt. En grå mössa. Men jag har inte hittat något fint mönster ännu.

Visst ja...Ska virka ett hjorthuvud oxå som ska hängas som en trofé över tv:n. (Tack Kajsa för iden och mönstret)

Givetvis ska jag läsa en del. Och meditera, se på tv, vila på spikmattan, promenera ock kanske springa lite. Kameran hade nog behövt få jobba lite förstås...
 
Och så ska jag... Ja ni ser. Energin börjar återvända. Men den slösas bara på roliga saker. Det värsta är att jag till och med börjar få tillbaka städlusten. Men till skillnad till förut så sätter jag alla i arbete.

Tur att jag har tagit semester den här veckan när ungarna också har höstlov, så jag har tid att göra allt.

 

 

 

Två gånger - en vana?

Satt i soffan i stugan och såg solen stiga upp. Det var för övrigt ingen annan som behagade stiga upp. Så jag satt och drack ett par koppar kaffe i godan ro...

Då fick jag ett ryck. Satte på mig träningskläderna och stack ut och sprang. För andra gången på kort tid.

Sambon stod nyvaken i hallen när jag kom tillbaka och såg mycket förvånad ut...

Förberedelser

Så var jag där igen. En gång loppis, sen är man loppbiten. Vare sig man vill eller inte. Jag beslutade mig vid förra loppistillfället att det skulle vara sista gången. Jag körde iväg allt som vart kvar till Röda korset. För slänga ska man inte.

Men nu är jag där igen. Har lyckats samla på mig en massa grejer igen. Skor. Kläder. Leksaker. Filmer. Böcker. Men som sagt - man ska inte slänga. Så nu rustas det för loppis igen. Om några veckor. Men i en annan lokal än den vi brukar vara i. Ska bli kul.

Som alla företagare så är det bra att göra reklam. Så i helgen "lurade" jag min supersnälla sambo att göra en "trottoarpratare" till mig. Lockar inte den kunder så vet jag inte...