Mitt liv som modell

Just nu far Model lab runt land och rike och fotograferar folk.  Det är jättemånga av mina vänner som gjort det före mig och deras bilder har varit så fina. Efter att ha tackat nej flera gånger bestämde jag mig för att ge det en chans.

När man blir inbokad säger dom att det ska ta tre - fyra timmar. Dom som varit före mig har sagt sex - sju timmar. Men för mig tog det bara en och en halv timme. Så skönt.

Det börjar med att man anmäler sig när man kommit på plats. Sen väntar man på att bli sminkad. Kul att bli sminkad av någon som kan det där. Efter det får man vänta på första lediga fotograf. Sen är det bara att posera efter anvisningarna som ges. Lite svårt men jätteroligt var det. Dom tar ca 60 bilder som man sen får möjlighet att köpa. Givetvis svindyrt men...

Nu har jag i alla fall gjort det. Varit modell för en dag. Och det var en kul upplevelse. Inte ens nervöst. Kanske lite varmt men med rätt belysning så märktes inte de röda kinderna så mycket...

Jag överlevde

tandläkarbesöket den här gången oxå. Men det beror på personalen. Dom är bara bäst.

Tanden var i sämre skick än väntat. Under flisan hade tandtrollen jobbat. Enligt tandläkaren hade dom byggt både höghus och garage. Inte ett dugg konstigt att jag hade haft besvär med andra ord. Dessvärre har amalgamet sprängt sönder tanden så den har massor med sprickor. En är så illa att tanden troligen kommer att klyva sig i framtiden. Och då finns det ingen räddning för den. Bara att dra ut den. Så jag får nog vara lite försiktig med att tugga på popcornkärnor i fortsättningen.


 


Lite distraherad vart man då en fotograf sprang runt och tog bilder till någon tidning. Kommer inte ihåg vilken. Han försäkrade dock att jag inte skulle synas. Det tror jag vad jag vill om. Med tanke på att han fotograferade tandsköterskan medan hon jobbade i min mun....

 

Flyttlasset går

Under 2001 öppnade vårt jättefina Kundcenter i Kiruna. Fina lokaler, öppet och ljust. Och framför allt underbara kollegor.

Mycket har hänt under åren. Nya regler och rutiner. Många som kommit och gått. Ett antal chefsbyten. Allt är ständigt under utveckling och förbättring.

En sak som dock har följt oss genom alla år är det dåliga inomhusklimatet. Det är dragigt, kallt och periodvis hett. Ingen cirkulation på luften. Syrefattigt och torr luft. Det gör att man ofta är irriterad, spänd och trött. Givetvis påverkas alla olika men en sak är säker...nästan alla har upplevt problem på ett eller annat sätt.

Men idag fick vi beskedet som vi så länge väntat på. Det är äntligen klart. Vi ska byta lokaler. Till lokaler som förhoppningsvis är bätttre anpassade för vår verksamhet. Det kan inte bli sämre i alla fall. Tror jag.

Så den 1 april nästa år går flyttlasset. Gissa om jag längtar...

Största fasan

Jag ska till TANDLÄKAREN!

Jag lider av tandläkarskräck på hög nivå precis som så många av min generation gör efter en barndom med barnhatande tandläkare på Folktandvården på 70-80 talet.  Jag hade i flera dagar känt att det är något som inte riktigt stämmer med en kindtand. Gräsliga ilningar. Fick göra ett akutbesök för fyra - fem veckor sen. Då konstaterade man att jag har en lös bit som är fastklämd under amalgamet. 

Är tvungen att byta fyllning. Och i samband med det kommer tanden att rasad ihop på grund av sprickbildning. Tur att jag slipper rotfyllning i alla fall. Det jobbigaste av allt är att man får gå och oroa sig hela dagen. Har tid först klockan sex.

Tänk om alla gamla ruggiga tandläkare från förr visste hur mycket dom förstörde för ungarna som dom härjade med då! Jag minns till och med vad mina gamla tandläkare hette. Jag är glad att det inte är någon av dom jag ska besöka idag. Utan till "min" vanliga snälla tandläkare som har empati och förstår sig på tandvårdsrädda. 




Håll tummarna att allt går bra.

Wall of shame...

Eller...det blir inte alltid som man tänkt sig.

Jag brukar handla på tradera. Har aldrig inneburit några problem. Förrän nu när jag skulle köpa en klocka till mina föräldrar. Vi vann auktionen och fick en jättefin klocka. Som tickade på och gick. Men där slutar det som var bra i historien.

Det visade sig att klockan gick fort. Mycket fort. Den fortade sig ca 6 timmar per dygn. Och trots olika inställningar så gick den inte att sakta ner.

Till sist fick jag tag i en klockkunnig person som åtog sig uppdraget att försöka fixa den. Dessvärre gick även han bet på det trots att han tagit hjälp av en som jobbat som urmakare i femtio år. Det visade sig att urverket var utbytt. Mot ett för stort urverk. Pendeln skulle behövt vara ca 50 cm längre för att den över huvud taget skulle ha en chans att gå rätt. Nu var klockfixaren av den åsikt att man inte kunde ta betalt för sånt han inte kunde fixa. Det var ju snällt.

Så där satt vi med en snygg men icke fungerande klocka. Det kändes surt. Så då började vi fundera och kom fram till att byta ut urverket mot ett kvartsurverk med pendelfunktion. Så jag beställde ett på nätet som dröjde länge innan den kom.

Då visade det sig att urverket var för stort för att kunna använda urtavlan. Jakten på en annan urtavla startade. Den slutade med att vi tog en klocka från stugan som sambon fick bygga om för att passa. Snyggt. Då dyker nästa problem upp. Visarna passar inte och måste fixas till. Sen visar det sig att pendeln är för tung och går inte att använda.

Jag köper en ny pendel. Som inte heller passar. Jag fixar då ett nytt urverk som passar till gamla urtavlan och till den nya pendeln. Det enda som ska justeras är hålet i mitten på tavlan. Givetvis spricker emaljen och faller i tusen bitar. Sambon får då tillverka en ny mittendel av en plåtbit och själhäftande plast. Självklart får han bygga om klockhuset inuti så att det ska se bra ut.

Så efter många om och men har vi äntligen en ganska snygg klocka som går rätt. Med en reparerad urtavla och ett nytt kvartsverk samt fel pendel. Ganska mycket arbetstid och diverse kostnader. Den blir nu bannlyst från stan och ska få hänga på "skämsväggen" i fjällkojan. Och nu vore det väl tusan om det händer något mer. För då jädrans slänger jag klockeländet på majbrasan.