Höstlov

Så har ungarnas (och mitt) höstlov börjat. Och för första gången har ungarna höstlov utan att det är vitt på backen. Känns lite konstigt. Det brukar inte vara så här varmt heller.

Vi har inte hunnit vara ute speciellt mycket men det är så mycket annat vi har gjort. Vi har hjälpts åt med att städa i matkällaren och renast bort en massa onödiga byttor och bunkar. Tömt två köksskåp. (Vi ska byta kylskåp och måste bygga om lite eftersom det här är sååå mycket större. Äntligen.)

Sen har vi storstädat i vårt "pannrum". Visserligen står pannan där men vi har det även som hobby/spel/musik-rum. Men vi tänkte fixa till lite så det blir mysigare. Så vi har röjt bort en massa gammalt bråte. Sen har vi sytt nya gardiner och draperier i svart och lila. Bytt ut tv:n mot en platt (liten). Och fixat med mattor och bord.

Nu måste jag bara skaffa en takskena så att jag kan göra en liten "skrivbordsgömma". Så man slipper se röran när man har en massa pysselgrejer framme, om man vill sitta och mysa.

Det innebär att jag skulle behöva fara till Haparanda en sväng. Är kring 40 mil enkel väg. Så vi får se. Jag kanske far en vända till helgen.

Vi har även hunnit vara iväg till soptippen och till vår återvinningsaffär med lite grejer. Sist men inte minst har vi hämtat vårt nya kylskåp.

En riktigt effektiv dag med andra ord. :)


Halkigt

För ovanlighetens skull har snön inte lagt sig ännu. Trots att vi är i slutet av oktober. Vi fick ju en omgång snö men den har smält bort. Men nu är det halt. Mycket halt. Så igår tog jag och köpte mig broddar. För promenera måste jag ju. Vi har ju stegtävling. Det går faktiskt riktigt bra. Men igår var det en dag där jag inte riktigt nådde mitt mini-mål på 7000 steg om dagen. Trots att jag stod på benen hela tiden. Vi hade loppis igen och då går man ju inte så mycket. Man står mest. Det kändes lite surt. Nåja. I dag har jag redan tagit en promenad och varit på gymmet så jag kompenserar lite i alla fall.

Till veckan har barnen höstlov. Och jag med. Så då ska jag försöka träna lite varje dag. Och få med ungarna på långpromenader. För det är ju så skönt ute nu. Och så blir man ju så mycket piggare av frisk luft. Dessutom vill jag ju inte hamna sist i tävlingen heller. Måste ju dra mitt strå till stacken för mitt lag.

Fast egentligen gör jag det bara för mig själv. Man säger att det tar tre veckor att skaffa sig en vana och efter tävlingens fyra veckor har jag förhoppningsvis skaffat mig en vana att gå till jobbet...

 

I dag vart jag så besviken...

I dag under min promenad hem från jobbet, vart jag passerad av en rökande tonåring. Uppskattningsvis i 16-års åldern. Första tanken...Vem köper ut tobak till honom?

Några minuter senare ser jag honom igen. Då står han på sidan om en korvkiosk med en tjej i 35-40-årsåldern. Glatt samtalande. Han sträcker över pengar till henne som hon stoppar ner i plånboken. I gengäld får han en coop-påse. Han lyfter upp påsen från backen. Tittar ner i den med ett stort leende samtidigt som det hörs ett välbekant klirrande av flaskor som slår emot varandra. Vad skulle ni tro att det handlade om?

Langning. Fy f-n. Men jag vart så ställd. Jag visste inte vad jag skulle göra. Hade jag haft kameran i fickan, som jag nästan alltid annars har, hade jag inte tvekat en sekund. Jag fann mig inte att ringa polisen. Inte heller gick jag fram och fråga vad f-n dom höll på med.

Nu efteråt inser jag att jag skulle ha gjort något. För det var uppenbarligen så att det inte var första gången. Dom verkade känna varandra väl.

Jag blir bara så j-kla besviken på en vuxen människa som tar ett sånt beslut. Och arg. Och irriterad. Och... Att langa. Till någon annans minderåriga barn. Rasera en annan människas uppfostran. Förstöra för en växande människa.

Vad tänker man på då. Vad är vinsten? Varför gör man det? En tjuga? Vänskap? Inre tillfredsställelse för att leda en tonåring in i fördärvet?

En sak är säker. Jag kommer inte glömma hur hon såg ut. Ganska söt men vardaglig tjej i 35-40-årsåldern. Skrattrynkor kring ögonen. Långt mellanblont hår, uppsatt i klämmor. Klädd i jeans och svart, midjekort täckjacka.

Ser jag henne igen kommer jag att fotografera henne och ta reda på vem det är. För stan är inte så stor att hon kan vara anonym.

Stegtävlingen har startat

Känns kul. Även om man vet att man inte har en chans att vinna. Men jag tävlar mest mot mig själv och är nöjd om jag tar 10 000 steg om dan. Idag vart det 7,6 km. eller 11 353 steg ungefär.

Dessvärre vart det dyrt. Tvingades köpa nya skor. För dom jag hade var alldeles för halkiga. Men man får se det som en hälsoinvestering.

Det var ganska skönt att gå till jobbet i morse. Kring 0 grader. Tjock dimma låg som ett täcke över delar av stan. Och solen var på väg upp. Nästan ingen trafik. Och ny bra musik i hörlurarna. Det är livskvalitet.